Matilda Blomgren, 7 år i september såg fram emot att börja i första klass i Matteusskolan i Stockholm.
Matildas mamma Elena Blomgren (kan också använda sig av sitt födelsenamn Skobelina), hade helgumgänge med Matilda i början av maj.
Elena tillsammans med sin mamma och syster, tog då Matilda med sig på en kryssning till Tallinn. De skulle återvända söndagen den 5 maj. Elena kom aldrig tillbaks med Matilda. Sedan dess har det inte gått att få någon kontakt med Elena eller någon annan i hennes familj. (Elenas familj bor i Tyresö. De har Linneaffärer och lägenhet i Tallinn)
Elena tros befinnas i Estland eller Sverige. Hon är häktad i sin frånvaro för egenmäktighet med barn, grovt brott. Matildas pappa har enskild vårdnad om dottern och modern har ingen umgängesrätt(efter senaste domstolsbeslutet). Har någon sett Matilda eller Elena? Ring genast Polisen på 114 14 och lämna era tips! Ni kan också lämna anonyma tips till SBN via e-post: [email protected]
Hjälp SBN och Matildas pappa att sprida den här efterlysningen. Det är mycket troligt att de håller sig gömda i Sverige.
Ni kan se Interpols efterlysningar på länken nedan.
http://www.interpol.int/Wanted-Persons/(wanted_id)/2013-43615 (Elena Blomgren f. Skobelina)
http://www.interpol.int/Missing-Persons/(missing_id)/2013-43655 (Matilda Blomgren)
Vem hjälper Elena att gömma Matilda? Troligen hennes familj eller nära vän?
Någon av dem borde tänka på Matildas bästa i första hand eftersom Elena inte tycks gör det. Elenas handlande är både kriminellt och egoistiskt. Elena har använts sig av falska anklagelser om sexuella övergrepp för att själv komma i bättre dager i den vårdnadstvist som pågått i nästan 2 år.
Våren 2012 slutade Matilda helt plötsligt att tala. Hon sa inte ett ord på flera månader, troligen på grund av Elenas negativa påverkan och smutskastning av Matildas pappa. I Tyresö kommuns socialutredning i april 2013 kan man läsa i bedömningen ”Matilda är i behov av att skyddas från ytterligare påfrestningar från moderns sida, Matilda behöver en trygg tillvaro som fadern kan ge henne”.
Stockholms tingsrätt har gjort samma bedömning då de vid dom meddelat att fadern ska ha ensam vårdnad om Matilda och att modern inte längre ska ha laglig rätt till umgänge. Det är aldrig bra för ett barn att vara på flykt, det sätter spår för livet. Vem som helst kan förstå att Matilda tycker det känns konstigt att helt plötsligt förlora pappa, farmor, farfar, kusiner och lekkamrater. Elena låter inte Matilda gå i skolan trots att hon är 7 år.
Elena har varken arbete/utbildning eller pengar så någon hjälper henne med både pengar, mat och husrum. Matilda måste få komma hem till tryggheten igen och få lugn och ro. Tänk på Matilda, kontakta genast polisen eller SBN om ni vet var Elena och Matilda finns. Du kan vara anonym.
Mitt barnbarn Matilda
Matilda och jag har alltid haft en mycket nära kontakt. Matilda har ofta varit med oss både hemma och på vårt landställe. Det har varit som hennes andra hem.
Det värsta som kan hända har nu hänt oss, att inte få träffa vårt älskade barnbarn och att inte ens veta var hon finns eller hur hon har det. Är hon ledsen? Vad gör hon? Tänker hon på oss? Många tankar dyker upp. Tänk om Matilda inte har varit ute på hela sommaren. Hon kanske bara har suttit inne och ritat och ”knappat” på sin gröna Ipad. Har hon någon att leka med? Är hennes mamma arg och irriterad på henne? Det måste vara en mardröm för Matilda att vara på flykt och inte kunna visa sig.
Jag tänker ständigt på hur det var sista gången vi sågs. Det var den 3 maj 2013 på Tallink Silja-terminalen i Värtahamnen i Stockholm.
Vi skulle lämna Matilda till sin mamma, Elena som skulle ha sitt sista helgumgänge innan huvudförhandlingen (ang. vårdnad och umgänge) i Stockholms tingsrätt ett par dagar senare. Jag och Matildas farfar hade uppdraget att överlämna/ta emot Matilda vid varje umgängestillfälle mellan Matilda och Elena.
Vi hämtade Matilda på skolan för att åka till mötesplatsen, utanför Matildas bostad. Jag kände redan vid skolan att det var ”något konstigt på gång”. Vi kommer till bostaden 30 minuter innan vi skulle överlämna Matilda. Då står Elena och hennes mamma redan där och väntar på oss. Vi kliver ur bilen och lämnar Matilda till Elena och de åker iväg. Vi beslutar oss för att följa efter dem och se var de åker. Resan gick direkt till Värtahamnen i Stockholm där båtarna till Tallinn går. Vi möter dem på parkeringen utanför terminalen och frågar genast var de ska ta vägen. Matilda får inte åka till Tallinn och hon har inget pass med sig, säger jag. Vi ska bara åka på en kryssning och kommer hem på söndag morgon får jag till svar. Jag är påstridig och springer in i avgångshallen för att fråga en vakt om man kan åka till Tallinn utan pass. Det kan man men man kan inte gå i land i Tallinn utan pass, säger han. I avgångshallen står nu Elenas pappa och hennes syster och väntar med en stor resväska. Jag frågar varför så stor väska om ni bara ska på kryssning. Svaret blir att Elenas syster ska stanna i Tallinn. Nu säger Elenas pappa att det bara är en vanlig kryssning och jag behöver inte vara orolig, de kommer hem på söndag morgon. Vi brukar ofta åka på kryssning. Har inte Matilda berättat att vi var på kryssning förra gången Matilda var med Elena, undrar Elenas pappa. Vill du se biljetterna, frågar han också? Jag förstod senare att han stod och ljög för oss utan en minsta tvekan.
Jag kan inget göra eftersom Elena har umgängesrätt över helgen. Men jag känner en stark oro.
Nu ser jag att Elena går ombord på båten med Matilda under tiden jag står och talar med hennes föräldrar. Jag kommer aldrig att glömma Matildas blick när de går iväg. Hon har förstått att jag är väldigt orolig för henne.
Jag känner mig så maktlös. Vet inte hur jag ska agera. Skulle jag ha tagit biljetterna och rivit sönder dem så att de inte kunde åka? Skulle jag ha ställt till en scen så att polisen hade kommit dit? Hade det hjälpt? En orolig helg går och det blir söndag.
Elena kommer inte tillbaks med Matilda efter den här ”kryssningen”. Vi försöker att få telefonkontakt med Elena och de andra i hennes familj men ingen svarar. Vi hör att signaler går fram men ingen svarar.
Händelsen polisanmäldes direkt och Elena häktas i sin frånvaro. Arresteringsorder skickas till den estländska polisen. Nu tror vi att det bara är för polisen i Estland att hämta hem Elena och Matilda men där fick vi tji. I Estland är det inte ett brott att kidnappa sitt barn och därför går det inte att arrestera Elena där.
Någon vecka senare lyckas jag äntligen få kontakt med Elenas pappa som meddelar att han inget vet, ”de skulle bara på kryssning” och han är inte orolig för Matilda längre. När jag berättar att Elena är häktad i sin frånvaro säger han bara att Elena inte kommer att arresteras och att han vet vad häktad i sin frånvaro betyder.
Det är fruktansvärt svårt att känna att Matildas mormor och morfar hjälper till att gömma Matilda. Troligen visste de redan från början att Elena inte kunde arresteras i Estland.
Vad har de för rätt att ta ifrån Matilda sin pappa, farmor, farfar, kusiner, mostrar, fastrar, farbröder, gammelmormor och alla lekkamrater? Jag förstår inte hur man tänker som mamma och morföräldrar. Att de inte tänker på Matilda är helt uppenbart.
Den 30 augusti kommer äntligen Haag-konventionens beslut om att Matilda ska återlämnas till sin pappa i Sverige. Den Estländska polisen får nu äntligen börja sitt letande efter Matilda. Det har tagit nästan 4 månader sedan Matilda försvann. Det verkar svårt för polisen att hitta Elena och Matilda men de fortsätter sitt letande.
Tiden går och Matilda skulle ha börjat i första klass. Hon skulle ha fortsatt på simskolan och kanske börjat på simhopp. I vintras lärde hon sig att åka slalom och var så stolt när hon äntligen lyckades åka ner för backen. Hon hade precis lärt sig läsa och skriva och var så glad för det.
Det känns oerhört svårt för mig som farmor, både med saknaden efter Matilda och även att se Matildas pappa Magnus maktlöshet, uppgivenhet och sorg. Vi tar en dag i taget. Ibland kommer hoppet tillbaks och ibland är allt bara svart. Tankarna går hela tiden till Matilda. Hur har hon det?
Det känns märkligt att det svenska rättssystemet inte kan agera hårdare mot Elenas föräldrar, som uppenbarligen har hjälpt till med flykten och undanhållandet av Matilda. Kunde de det så skulle problemet vara löst för länge sedan och Matilda hade varit hemma och fått lugn och ro.
Vi måste tänka på våra barn, de är ju det viktigaste vi har.
Matildas farmor Annette Blomgren
Kommentera